Sen jag kom till Kapstaden har jag försökt äta så mycket veganskt som möjligt och för en vecka sen tog Vegan Challenge i Kapstaden slut! Den återkommande utmaningen går ut på att äta veganskt i en månad. Det är rätt spännande att se!  Det har varit lite tidskrävande vara vegan i ett främmande land då det varit en del nytt i butikerna som jag inte känner till. Det har dock fungerat väldigt bra!

I samband med att jag upptäckte detta fann jag att det finns 33 vegan-vänliga restauranger i stan! Lite synd att upptäcka de så sent under min vistelse här men hoppas kunna besöka några av dem innan jag åker – kanske betygsätta dem? Vore roligt att köra krogkommission!

 

Vad gör förväntningar med våra relationer? Det är en fråga som har återkommit till mig under tiden här i Kapstaden. Lätt värt att utforska!

Det är något som förväntningar gör med våra relationer. Förväntningar på alltifrån oss själva till mänskliga relationer eller den senaste prylen eller uppföljaren till vår favoritfilm. Det är en slags lägsta standard som jag upplever byggs upp av repeterade historier och budskap ibland sociala konstellationer. Vissa professionella aktörer inom branding, strategi och marknadsföring förser till exempel företag att bygga upp hajp (hype) kring produktlanseringar som filmreleaser. Det är i princip de facto standard idag. Men det kan vara farligt att leka med om man inte når upp till de förväntningar man bygger upp.

Idag hade jag en intressant upplevelse som har att göra med detta En person jag jobbat med kom upp till mig och uttryckte en hel del missnöje över hur vår arbetsprocess varit. Jag och andra jag jobbar med hade inte levt upp till hennes förväntningar. Det kändes väldigt tråkigt att höra. Samtidigt växte en frustration inom mig då vi inte jobbat med henne för att möta endast hennes behov utan för att istället möta hela hennes organisations behov. Men hon menade också på att hon förväntat sig att vi skulle ha varit där mer. Och just i det läget var det inte rätt tid och plats att ta en diskussion om det men det var inte lätt att vara där och arbeta. Så hur möter man dessa förväntningar?

I grund och botten handlar det om att ta ned drömmarna på jorden och jobba med feedback-loopar. Om du på något sätt möter att ni har olika förväntningar – ta upp det och tala om det, omplacera nivån ni kan förvänta er! Och definiera mer specifikt vad det är!

Det är en fråga som jag gått med längre och det är – vad är det som skapar kändiskulturen? Det fascinerar mig hur stor plats mänskligheten låter ego ta plats i dagens samhälle. Jag är nyfiken på vad som skapar denna kultur. Initialt har jag observerat hur alltifrån media, nyheter och sociala medier alla främjar en kultur där alltid individen sätts i fokus och sällan deras ändamål i första hand. Vad

Internet möjliggör att alla kan framhäva sig själva som personer och det är otroligt häftigt. Självklart betyder det inte att alla kan eller vill göra det. Men betydligt fler gör det och sociala nätverk har på något sätt demokratiserat möjligheten med bekant- eller kompis-kändisar som får flest likes och delningar. Så vad är det egentligen som gör att vi fokuserar på det?

Jag tror det är viktigare att vi sätter människors engagemang i ändamål framför personen i sig. Det lär finns mycket mer att upptäcka inom dessa områden om vi fokuserar på vad som verkligen betyder något för alla.- saker, ämnen och ändamål som vi behöver diskutera och agera för. Det finns

Det här är kanske en kort historia om scenskräck? Eller hur jag började gilla scenen. Egentligen har jag inte scenskräck. Men det är någon känsla och tankar som inte riktigt gillar den. Efter att ha varit öppen om denna sociala konstruktion fick jag mig en funderare när jag själv stod där. Inför 250 människor och talade – om förändring. I Kapstaden. På engelska. Mina tankar utvecklades med upplevelsen och så här efteråt kan jag känna hur jag själv växt med dem.

En av mina utmaningar som person har jag känt är att tala inför människor. Eller, att känna mig säker i det jag säger när jag väl står där. Många av de tankarna har nog varit hinder och krav jag lagt på mig själv och inte feedback jag hört av andra. Det är en intressant reflektion att ta vidare! Jag ska verkligen ta varenda möjlighet jag kan för att tala inför människor – men kanske just om hur jag tror hur det skulle vara bättre att göra det annorlunda?

Jag tror fortfarande på mer deltagande metoder för att tala om olika ämnen. Det finns många koncept idag där människor tar scen för att prata om sitt ego. Kanske det beror mycket på att de sociala teknologier vi använder i samhället idag som också främjar det, en slags monologkultur. Jag föredrar istället idén att tala om vad som betyder mer för andra människor – vilket är deras sak och ärende inom det ämne de engagerar sig i! Tänk vad vi skulle uppleva!

Har just varit med om en lärdom för livet – att avskeda med respekt. Efter att ha jobbat i ett redan extremt komplext projekt har det varit ännu mer komplext i en vecka. För första gången har jag upplevt hur det är att avskeda någon. Enkelt sagt: det kom verkligen med en massa lärdomar om hur det borde gå till – i alla fall för situationen. Med den komplexiteten och historian vi haft i detta projekt krävde situationen något annat. Vi hade behövt ta detta i grupp tillsammans med personen ifråga som behövde lämna gruppen. I det här fallet hade personen verkligen varit med på beslutet och gått frivilligt.

I slutändan – som jag ser det är detta en lärdom för denna situation. Det kan mycket väl vara så att det sätt vi gjorde på fungerar bättre i andra situationer. Det viktigaste är att låta personen veta anledningarna till varför den behöver lämna så den slipper stå med svansen mellan benen, det är aldrig kul!

Även om det är otroligt tråkigt att behöva göra detta i ett projekt som ska vara roligt och lärorikt så är det bra att ha denna lärdom i ryggsäcken innan jag går djupare in i professionella sammanhang och kan slippa uppleva det där.