Det här är kanske en kort historia om scenskräck? Eller hur jag började gilla scenen. Egentligen har jag inte scenskräck. Men det är någon känsla och tankar som inte riktigt gillar den. Efter att ha varit öppen om denna sociala konstruktion fick jag mig en funderare när jag själv stod där. Inför 250 människor och talade – om förändring. I Kapstaden. På engelska. Mina tankar utvecklades med upplevelsen och så här efteråt kan jag känna hur jag själv växt med dem.

En av mina utmaningar som person har jag känt är att tala inför människor. Eller, att känna mig säker i det jag säger när jag väl står där. Många av de tankarna har nog varit hinder och krav jag lagt på mig själv och inte feedback jag hört av andra. Det är en intressant reflektion att ta vidare! Jag ska verkligen ta varenda möjlighet jag kan för att tala inför människor – men kanske just om hur jag tror hur det skulle vara bättre att göra det annorlunda?

Jag tror fortfarande på mer deltagande metoder för att tala om olika ämnen. Det finns många koncept idag där människor tar scen för att prata om sitt ego. Kanske det beror mycket på att de sociala teknologier vi använder i samhället idag som också främjar det, en slags monologkultur. Jag föredrar istället idén att tala om vad som betyder mer för andra människor – vilket är deras sak och ärende inom det ämne de engagerar sig i! Tänk vad vi skulle uppleva!

About OpenLifeChallenge

Curiously exploring everything Open Source, Open Data, Open Knowledge, Open Hardware - join me! Diaspora* - https://diasp.eu/u/openlifechallenge GNU Social - https://status.vinilox.eu/oplch

No Comments

Be the first to start a conversation

Leave a Reply

  • (will not be published)

*